Hans innovativa perspektiv och djärva experiment har influerat generationer av konstnärer över hela världen. Den djupa kopplingen som konstnären Lucebert hade med Spanien, särskilt med regionen Jávea och Benitatxell, speglas i hans verk och personliga liv, och har varit en inspirationskälla i hans konstnärliga produktion. Denna band till Spanien materialiserades i byggandet av hans hus-studio, en plats som inte bara var hans hem utan också ett utrymme för skapande.
Lucebert, Femtiotalets kejsare
Lucebert, född som Lubertus Jacobus Swaanswijk, var en central figur inom efterkrigskonst och litteratur i Nederländerna. Han föddes i Amsterdam den 15 september 1924 och dog i Alkmaar den 10 maj 1994. Han är känd som en av de stora poeterna inom CoBrA-rörelsen, ett europeiskt konstkollektiv aktivt mellan 1948 och 1951, kännetecknat av ett spontant och experimentellt förhållningssätt till konst, starkt inspirerat av barns och icke-västerländska kulturers konstnärliga uttryck. Lucebert döptes till Keizer van de Vijftigers (Femtiotalets kejsare), med hänvisning till hans inflytande på nederländsk poesi under 50- och 60-talen. Hans poesi, djupt innovativ och präglad av hans antiauktoritära filosofi, markerade en radikal förändring i sitt lands litterära tradition, genom att införliva element av surrealism, lyrism och social kritik.
Förutom sitt litterära arbete, kan Lucebert skryta med ett stort antal konstnärliga verk av alla slag. Han arbetade inom en mängd olika medier, inklusive målning, skulptur, keramik, kollage och fotografi. Många av hans visuella verk speglar influenser från CoBrA-rörelsen, med deras användning av levande färger, abstrakta former och en dynamisk och spontan energi. Genom sin karriär utforskade Lucebert teman som det mänskliga tillståndet, naturen och relationen mellan konst och samhälle. Hans arbete fortsätter att vara högt erkänt och respekterat, och fortsätter att påverka generationer av konstnärer och författare.
Luceberts liv i Jávea
Lucebert och hans fru Tony Swaanswijk (född som Tony Koek), kom först till Spanien 1963, specifikt till Altea, dragna av Medelhavets ljus och närvaron av många holländska konstnärer. 1968 flyttade de till Jávea, och fem år senare köpte de ett hus i Lluca-området, en del av Benitatxell på den gamla vägen mellan denna stad och Jávea. Under denna tid levde han mellan Bergen (Holland) och sitt hus i Spanien, skapande ett stort antal verk som återspeglade hans kreativitet och talang.
Egendomen där hans hus var beläget är för närvarande till salu. Det omfattar två separata hus och täcker nästan en hektar mark, omgiven av natur. I huvudhuset, som ursprungligen tillhörde Lucebert, finns det bland annat ett rymligt kök med matplats och öppen spis, ett spektakulärt 60 m2 vardagsrum med öppen spis, och olika rum, inklusive två som byggdes i konstnärens gamla studio. Denna koppling till Costa Blanca speglades i hans verk Javea från 1969, ett arbete på papper gjort med bläck, bläcktvätt, markör, blyertspenna, gouache, och kollage.
I Jávea, hölls en utställning av Luceberts verk, betitlad Alles van waarde is weerloos (Allt som är värdefullt är försvarslöst), en monografisk utställning för att hedra livet och verket av Lucebert, som inkluderade hans verk daterade mellan 1957 och 1994. Denna utställning gav en omfattande vy av Luceberts kreativa aktivitet och sammanföll med visningen av hans film, Tijd en Afscheid, som visade alla konstnärliga aspekter av den holländska konstnären. De flesta av verken kom från en donation som hans änka Tony gjorde till IVAM (Valencian Institute of Modern Art) 2003, vilket var nödvändigt för organisationen av denna utställning.
Luceberts starka relation till Spanien återspeglades också i hans nära relation med konstnären och konstsamlaren Antonio Pérez, med vilken han sammanträffade i Paris och Spanien. Även i detta fall gjorde Luceberts änka, Tony, en donation till Antonio Pérez-stiftelsen i Cuenca, vilket inkluderade ett rum tillägnat Lucebert, avsett att visa en del av donationen.
Luceberts litterära konst
Lucebert är allmänt erkänd för sin varaktiga inverkan på poesi och bildkonst. Som en framstående figur inom CoBrA-rörelsen (1948-1951) utmanar hans verk traditionella konventioner och strävar efter att utforska nya uttrycksformer.
När det gäller hans poesi, är Lucebert känd för sina rika bilder och djärva användning av språk. Hans dikter utmanar ofta konventionell struktur och meter, och hans användning av neologi och ordlek resulterar i poesi som är både förbryllande och fängslande. Hans första diktsamling, Apocrief / De analphabetische naam (1952), innehåller en serie dikter som visar hans förmåga att manipulera språk och skapa ett unikt litterärt landskap.
Jazz hade också en betydande inverkan på den firade holländska poeten, särskilt i hans dikter, som han föredrog att beskriva som spreekgedichten (talade dikter), med fokus på rytm och metronom. Denna koppling till jazz speglas tydligt i ett citat från en forskningstext av Jan van Gilst:
Men, rytm är mycket viktigt i mina dikter. Jag styrs av rytm, bop. Bop scatting är det roligaste som finns. Tyvärr kan jag inte göra det, men jag önskar att jag kunde...
Faktum är att Lucebert drömde om att återfödas som en saxofonist. Han hade en stor samling av över tusen LP-skivor relaterade till jazz och blues, vilket visar den betydande inverkan denna musikgenre hade på hans verk.
När det gäller hans prosa, har Lucebert också gjort betydande bidrag. Även om han är mindre känd för sin prosa än för sin poesi, är hans verk i denna genre också mycket originella och experimentella. Hans roman De zeer oude zingt (Den mycket gamla sjunger) är ett exempel på hans prosastil, som kännetecknas av samma typ av ordlek och språklig innovation som finns i hans poesi. Dessutom är det viktigt att notera att Lucebert också har arbetat omfattande inom teatern. Hans verk De lachende derwisj (Den skrattande dervischen) är ett exempel på hans innovativa tillvägagångssätt och utmaning av teatrala konventioner, vilket demonstrerar hans förmåga att kombinera text med visuella och musikaliska element.
Luceberts Bildkonst och Visuella Verk
Lucebert var en produktiv bildkonstnär, och hans arbete spände över en mängd olika medium och stilar. Bland hans mest märkbara verk finns Verloofd (1959), The Red Boy (1992), Danseuse (1987), Bode (1987) och De kinderen van de clown (1985).
Hans arbete utmanade ofta konventioner och utforskade nya former av uttryck. Till exempel är Der gestrenge luftikus (1994) och "91 XIII 8" (1991) distinkta bitar som reflekterar hans innovativa tillvägagångssätt. Luceberts verk visade också en stark tendens mot symbolik och berättelse. Wild West Amazone (1969), De onheilsprofeet (Olycksprofeten, 1965), En hij opende hem de ogen (Och Han Öppnade Hans Ögon, 1973), Le songe (Drömmen, 1967), De gelofte (Löftet, 1988), och Javea (1971) är ett vittnesmål om detta.
Under hela sin karriär behöll Lucebert ett konsekvent engagemang för experiment och utforskning av nya former av visuell representation, vilket gjorde honom till en framstående figur inom 1900-talets konst.
Vad var CoBrA-rörelsen?
CoBrA-rörelsen, en avantgarde konst- och litteraturgrupp, uppstod i Västeuropa efter andra världskriget, specifikt 1948. Namnet CoBrA är hämtat från initialerna i de grundande medlemmarnas hemstäder: Köpenhamn (Co), Bryssel (Br) och Amsterdam (A).
CoBrA bildades som en reaktion på de dominerande strömningarna vid tiden, särskilt surrealism och abstrakt konst. Rörelsen sökte ett nytt uttrycksspråk, ett som var mer spontant, direkt och som återspeglade mänskliga känslor och erfarenheter på ett mer autentiskt sätt. Bildandet av gruppen var också en reaktion på förödelsen från andra världskriget, och deras mål var att skapa en ny sorts konst som återspeglade hopp och förnyelse. CoBrA-medlemmarna var kända för sitt avvisande av traditionella konstregler. Istället för att hålla fast vid konventioner av "hög" konst, sökte de inspiration i "låga" konstformer, såsom barnkonst, primitiv konst, folkkonst och konst av psykiskt sjuka. De trodde att dessa konstformer var mer autentiska och fria från begränsningarna i traditionen.
När det gäller estetik kännetecknas CoBrA-verken ofta av deras intensiva användning av färg, abstrakta former och spontanitet. CoBrA-konstnärer fokuserade inte enbart på en specifik konsttyp: de rörde sig vanligtvis mellan en mängd olika medium, inklusive måleri, skulptur, keramik, poesi och prosa.
Trots att CoBrA-rörelsen officiellt endast varade till 1951, hade den ett bestående inflytande på konst och litteratur. Gruppens medlemmar fortsatte att arbeta och påverka konstvärlden långt efter att rörelsen officiellt upphört. Arvet från rörelsen kan ses i dess inflytande på samtida konst och dess utmaning av traditionella konventioner inom konst och litteratur.
